Gilla dippen!

Om värdet av att ge upp (ofta!) och fortsätta (när det verkligen är värt det).

Seth Godins kortaste bok heter ”The Dip”. Möjligen är det också hans bästa. Den handlar om den tid mitt i ett projekt eller en karriär då det är svårt, tungt och motigt. Du arbetar på, men det är långt kvar. Och det är osäkert om du någonsin kommer att gå i mål. Borde du ge upp? Eller ska du kämpa på lite till?

I en viss sorts självhjälpslitteratur är svaret givet. Där citeras Vince Lombardis devis: ”Winners never quit and quitters never win”. Seth Godin håller inte med om detta. Han menar tvärtom att de som vinner här i livet är människor som ger upp mest hela tiden. Vanligtvis ger de upp redan innan loppet börjar. För om man vet med sig att man inte kan ta sig igenom dippen i ett projekt. Om man inte har de nödvändiga resurserna eller motivationen att hålla i. Då är det lönlöst att börja.

Inget är så dumt, menar Godin, som att tvingas ge upp mitt i dippen. Då har man plöjt ned tid, engagemang och resurser. Men man får ingenting för det. För det är först på andra sidan dippen som de stora belöningarna väntar. Det är då du blir professor, får ett ERC-anslag, skriver en bästsäljare eller ser ditt företag bli framgångsrikt.

De flesta når aldrig dit. De pallar inte dippen utan ger upp i den. Smärtan i stunden blir dem övermäktig. Obehaget, ångesten, rädslan och osäkerheten är för mycket. Det är inte värt det.

Ibland befinner man sig också i en återvändsgränd. Det vill säga dippen leder ingen vart. Då gäller det att ge upp så fort som möjligt!

Men om man vet med sig att man är i en dipp och att man kan ta sig igenom den. Då är dippen ingenting att frukta. Den är din vän. För det är det faktum att det du gör inte går snabbt och enkelt som gör det värdefullt. Kanske kan du lyckas med någonting helt unikt? Något som gör dig till förstahandsalternativet för de som söker någon inom ditt fält.

Godin talar om det som att vara ”bäst i världen”. Med detta menar han inte bäst i hela världen. Utan bäst i den värld som spelar roll för dig. “Världen” kan definieras utifrån lokal geografi eller utifrån en karriärnisch. Poängen är att om någon letar efter säg den bästa eventarrangören i Lund eller den skickligaste projektledaren på ditt företag - då är det dig de kommer att vilja ha.

För att nå en sådan position krävs det att man övervunnit svårigheter. För om man kan bli det över en natt så finns det ingen dipp att tala om. Riktiga dippar kan ta många år att sig igenom.

Så vad är dippen inom ditt fält? I forskarvärlden finns det flera. Men den jag främst tänker på rör osäkerhet. Det gäller dels finansiering och försörjningsmöjligheter. Där finns stor osäkerhet långt fram i karriären. Men det gäller också det kreativa arbetet. Man kan inte veta på förhand vad ett visst projekt ska resultera i. Det finns risker. Kanske blir det briljant. Kanske blir det banalt. Kanske kommer ingen att bry sig oavsett vad du kommer fram till. Ditt ämnesval kan vara för smalt eller ligga fel i tiden.

För att säkert få veta hur det ligger till behöver man lägga ner många års arbete. Vanligtvis mellan fem och tio. Det är priset för att genomföra historisk forskning.

Ett sätt att minska risken är att gilla läget under tiden. Att omfamna processen och lära sig att leva med osäkerheten. Många klarar inte av det. De inser sina begränsningar och skiftar spår. Ägnar sig åt mindre ambitiösa projekt eller andra delar av den akademiska verksamheten. Och många får förstås heller aldrig tillräckligt med forskningsmedel för att ge sitt drömprojekt en ärlig chans.

Men det är allt detta sammantaget som gör forskning potentiellt värdefull. Blir man väl den erkända experten på ett fält. Då kan detta ge avkastning under en hel karriär.

Så är du mitt i dippen? Lär dig tycka om den, luta dig in i den. Smärtan är tillfällig. Belöningen är bestående.

Vidare läsning

“Vad tolererar du?”

“Konsten att byta bana”

“Vägen till ett nytt forskningsprojekt. Del 1”