De senaste åren har jag delat rum med Cecilia Riving. Hon är psykiatrihistoriker och – liksom jag själv – småbarnsförälder. Hösten 2016 var vi båda föräldralediga och passade då på att ta en barnvagnspromenad i Dalby. Samtalet kom att kretsa kring ”andraboken”, den som kommer efter avhandlingen. Cecilia skrev på sin andrabok. Själv skrev jag på en vetenskaplig artikel i taget. Jag uppskattade, och argumenterade för, det kortare formatet. Framförallt tryckte jag på att det var skönt att bli klar med saker och att inte behöva hålla stora och komplicerade tankar i huvudet under lång tid. Samtidigt förstod jag Cecilias val. Böcker tillåter utforskandet av stora ämnen och ger utrymme för kreativa grepp. Böcker kan bli lästa av en bredare publik. Och vill det sig väl kan de dessutom bli lästa under riktigt lång tid.